Moln

Min plågade själ
Släpade stenar
Nu är du han
Som min själ lenar

Du är ljuset
Som leder mig rätt
Men ändå
Är det inte lätt

Jag saknar ljudet
Av din stämma kär
Tystnaden ekar
Så högt här

Livlöst är livet
Där du ej är
Jag når mitt mål
Tillslut jag svär

Kärlek är skrivet
På ändlösa ark
Jag känner
Din värme så stark

Jag trotsar alla hinder
På min färd
För snart är vi tillsammans
i samma värld

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Advertisements

Vägen hem

Jag vet en väg som leder hem
Den vägen är lång att gå
Tung ryggsäck bär jag med mig
Min trogna vän skuggan grå

Min tunga börda smärtar så
Vägen är lång att gå
Vi färdas på dagen och på natten
Jag kan ej längre stå

Jag vet något som du ej vet
Jag tänker dig lämna i nattens gömma
Aldrig mer se bakåt
Jag ska dig glömma

Jag vet en väg som leder hem
Där mörkret lämnar kroppen min
Där jag fri i ljuset når vägens slut
Där dörren står öppen och jag går in

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

I kaosets mitt flyr kungen

Uppe på toppen lutar jag över
Ser ner på världen under
Små myror i kamp om livet
Kaosets mitt i dunder

Uppe på toppen är jag säker
Ser på när världen brinner
En efter en blir aska
När girigheten vinner

Uppe på toppen är jag kungen
Ser att världen under försvinner
Lyfter kronan för svarta stormen
Spelar fint när tiden rinner

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Barnet

Hon var ett barn
Med en sårad själ
Tårar av ädelstenar
Klädde kinderna väl

Hon gick genom skogen
Med fötter lätta
Ett kvarglömt minne
Med något att berätta

Himlen blev svart
Marken började glittra
Hon gick över stjärnor
Till marken började vittra

Hon var ett barn
Med en sårad själ
Tårar av ädelstenar
Klädde kinderna väl

Hon bar i sin hand
Det finaste garn
Vävde tyger av drömmar
Hon var ett änglabarn

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Eldsdansen

Med sina mjuka rörelser
Förför han jorden
Med sina lätta steg
Glömmer jag orden

Hans vilda drag förblindar
Röd som den röda glöden
Levande som den dansande lågan
Brinnande lurar han döden

Eldsdansen han skapar
Förhäxar mitt saliga hjärta
Blodet rusar och kokar
Jag brinner upp utan smärta

En förbjuden frukt från ett paradis
Den brinnande ängeln från skyn
Han är den förste han är den siste
Aldrig släcks elden ur min syn

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

I surrender my part

I see the sky
Sleeping calm in the night
The stars are blinding
Lurking shades of light

I’m screaming helpless
Hope you hear my call
I’ve reached the end
Pray you catch my fall

I feel nothing
Only tears on my skin
Cold as stone
Choke to death my sin

Even though my heart is numb
I’m crying anyway
The light is gone
There will be no day

Even though we share a heart
I surrender my part

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

The world you created

I had a recurring dream
The things I saw made my eyes sore
Heaven was burning
Angels shouting in unified war

I am here for a reason
Fear me not
Marked by a cloud of ash
Starts to rot

Down the condemned
Angels fell
To dwell in the dark
The eternity cell

This is the world you created
His prideful creation in hell
Where no light nor hope finds
That deserves you well

Now I wish I was blind
You bow your head in shame
And you begin to pray
Crying out his name

You pray for help
But your words remain unsaid
You pray to angels
But the angels are dead

I didn’t mean to cause you
So much pain
But it was this world
That made me insane

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Denna dikt specialskrev jag för serieromanen ‘Ghosts of the concrete world’
av Hanna Beatrice Norgren