Moln

Min plågade själ
Släpade stenar
Nu är du han
Som min själ lenar

Du är ljuset
Som leder mig rätt
Men ändå
Är det inte lätt

Jag saknar ljudet
Av din stämma kär
Tystnaden ekar
Så högt här

Livlöst är livet
Där du ej är
Jag når mitt mål
Tillslut jag svär

Kärlek är skrivet
På ändlösa ark
Jag känner
Din värme så stark

Jag trotsar alla hinder
På min färd
För snart är vi tillsammans
i samma värld

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Vägen hem

Jag vet en väg som leder hem
Den vägen är lång att gå
Tung ryggsäck bär jag med mig
Min trogna vän skuggan grå

Min tunga börda smärtar så
Vägen är lång att gå
Vi färdas på dagen och på natten
Jag kan ej längre stå

Jag vet något som du ej vet
Jag tänker dig lämna i nattens gömma
Aldrig mer se bakåt
Jag ska dig glömma

Jag vet en väg som leder hem
Där mörkret lämnar kroppen min
Där jag fri i ljuset når vägens slut
Där dörren står öppen och jag går in

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

I kaosets mitt flyr kungen

Uppe på toppen lutar jag över
Ser ner på världen under
Små myror i kamp om livet
Kaosets mitt i dunder

Uppe på toppen är jag säker
Ser på när världen brinner
En efter en blir aska
När girigheten vinner

Uppe på toppen är jag kungen
Ser att världen under försvinner
Lyfter kronan för svarta stormen
Spelar fint när tiden rinner

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Barnet

Hon var ett barn
Med en sårad själ
Tårar av ädelstenar
Klädde kinderna väl

Hon gick genom skogen
Med fötter lätta
Ett kvarglömt minne
Med något att berätta

Himlen blev svart
Marken började glittra
Hon gick över stjärnor
Till marken började vittra

Hon var ett barn
Med en sårad själ
Tårar av ädelstenar
Klädde kinderna väl

Hon bar i sin hand
Det finaste garn
Vävde tyger av drömmar
Hon var ett änglabarn

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Eldsdansen

Med sina mjuka rörelser
Förför han jorden
Med sina lätta steg
Glömmer jag orden

Hans vilda drag förblindar
Röd som den röda glöden
Levande som den dansande lågan
Brinnande lurar han döden

Eldsdansen han skapar
Förhäxar mitt saliga hjärta
Blodet rusar och kokar
Jag brinner upp utan smärta

En förbjuden frukt från ett paradis
Den brinnande ängeln från skyn
Han är den förste han är den siste
Aldrig släcks elden ur min syn

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En ishacka

Jag tror att döden är som du
Fångar och försvinner
Lugnar och smeker
Jag önskar glömma vansinnet som brinner

Jag tror att döden är som du
Hackar och delar
Snurrar och visar
Jag önskar glömma musiken som spelar

Jag tror att döden är som du
Slickar och äter
Njuter och leker
Jag önskar glömma bilden som fräter

Jag tror att döden är som du
Fastnar och minns
Flyr och gråter
Jag önskar glömma att du finns

Jag tror att döden är som du
Inlåst och hörd
Avskydd och trånad
Jag önskar glömma en värld så störd

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Som en docka

Jag minns såväl
Dina gyllene lockar
Rosiga kinder
Vita sockar

Du var så söt
Liten och harmlös
Som en docka
Bräcklig och livlös

Jag minns såväl
Hur jag älskade dig
Lite visste du
Att du ej skulle litat på mig

Du var för vacker
För att finnas
Du var för rar
För att minnas

Jag minns såväl
Dina lekar brända
Du skrattade och var glad
Likt ängeln som blända

Du såg på mig
Ej kunde du mig överge
Ovetande på vad som kom
Till att ske

Jag minns såväl
Dina ögon klara
Ren och sorgfri
Så fick det ej vara

Änglar finns i himlen
Dockor har glada ansikten
Dockan föll till marken
Ängeln flög från sikten

Barn av porslin
Ditt leende jag tog
Du såg på mig som en docka
Dina ögon dog

Jag minns såväl
Dina skitiga lockar
Blodiga kinder
röda sockar

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved