För min Vidar och hans Henriette

Du kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick du känna kärlek från din mor
Du föddes hatad av din egen far
Du blev slav under skuggan av din bror

Svartsjukan förblindade, synden drack ditt liv
Du brände ner ditt hem och allt inom
Du brände ditt blod till grunden
Du lämnade livet och vände dig aldrig om

Säg hur ond och död du är

Historien tog ej slut där
Trappor skapades och du började klättra
Svart blev blodet på dina livlösa händer
Försent att vreden bättra

Uppriven av hat, oförmögen att älska
Gömde du dig från din skam
Trädet blev ditt hem i hundratals år
Lämnad att förmultna i helvetets damm

Hon kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick hon känna kärlek från sin mor
Hon föddes älskad av sin tid
Du blev slav under hennes hjärta av klor

Hennes värme rann genom din döda kropp
Hennes ljus bar din natthimmel kär
Hon växte upp under ditt träd
Utan att känna till ditt begär

Hon blev din drottning
Jakten blev er nattliga lek
Hon fann ett hjärta i dödens bröst
Gav det liv och gav det kärlek

Ej länge fick det vara
Du var en synd hon fick sona
Ditt hjärta blev till aska
Hennes skrik släcktes utan att skona

Du bar det som fanns kvar
Till en grop under ditt träd
Där ni levde och där ni älskade
Sveptes i en gyllene pläd

Uppriven av sorg, oförmögen att glömma
Gömde du dig från ditt sår
För din drottning du ej kunde skydda
Trädet blev ditt hem i hundratals år

Lämnad att stelna, lämnad att dö

Inget träd står längre kvar
Du är glömd i en tid
Med ett otal många trappsteg kvar
Aldrig känna frid

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En kort diktberättelse jag skrev 2007.

Advertisements

The plague of insanity

What happened in the place of vicious laughter?
A blasphemy lingers in despair
Empty glasses, empty faces
I shall never gasp for air

What happened in the souls of mankind?
A solid rage awoke within
Eyes are blind, all are monsters
I shall never relate to my skin

What happened in the act of God?
A plague devoured all of humanity
Madness was real, bad became worse
I shall never return into this insanity

What happened to the sense of sanctuary?
A love more sound than a mothers embrace
Mortified to the end, victimized by truth
I shall never forget his honest face

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Denna dikt specialskrev jag för serieromanen ‘The suffering kind’
av Hanna Beatrice Norgren

The world you created

I had a recurring dream
The things I saw made my eyes sore
Heaven was burning
Angels shouting in unified war

I am here for a reason
Fear me not
Marked by a cloud of ash
Starts to rot

Down the condemned
Angels fell
To dwell in the dark
The eternity cell

This is the world you created
His prideful creation in hell
Where no light nor hope finds
That deserves you well

Now I wish I was blind
You bow your head in shame
And you begin to pray
Crying out his name

You pray for help
But your words remain unsaid
You pray to angels
But the angels are dead

I didn’t mean to cause you
So much pain
But it was this world
That made me insane

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Denna dikt specialskrev jag för serieromanen ‘Ghosts of the concrete world’
av Hanna Beatrice Norgren