Fängelse av rosor

I en klänning av rosor
Ett väldoftande fängelse ilar
Hemliga drömmar vacklar och brister
Livets röda svall vilar

Bladen hänger tunga
Släpper taget och faller
En naken stjälk av törn
Kramar fast som galler

Sprider gift i glömskans sår
Blodet kokar i evig brand
En ström av falska minnen
Lämnar längtans hand

© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Pandora’s Box

It started out with a kiss in a scene
A silent dream in black and white
Beauty brought silver to the screen
With eyes that sparkled so bright

Then it was the expected senses that mattered
And the new dream became a coloured noise
Leaving the old silver tattered
And beauty was lost without a voice

© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved
(A poem I wrote as a tribute to Louise Brooks)

The cry of the wolf

Woods of silver, a hidden sight
Lures behind the trees
Among the shadows of night
A silent roar in a breeze

Mountains of silver, a frozen howl
A call to others of his kind
To share his nightly prowl
But no one to find

Eyes of gold, a stolen tear
Colours the ground red
A cry he can not hear
Now everyone is dead

© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Mina stenar

Här står jag i ett hål med fötter av stenar
Min kropp smyckas som ett träd
Tyngden sänker mig längre och längre ner
Mitt hjärta luras in i en dödlig fälla

Röda blommor färgar min svartvita mardröm
Jag är dömd utan att kunna fly
Hålet växer och blir mitt hem
Nere i mörkret förlorar jag min själ

© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Om ingen någonsin såg

Om ingen någonsin såg, skulle skönheten än vara ung —
Ej fläckad av ett bedrägligt ideal som är onåbar?

Om ingen någonsin såg, skulle vi bära masker för att dölja?
Stå naken, generad och förnedrad?
Skulle vi mot solen kisa eller mörkret befara?
Skulle skönhet vara ett begrepp vi hade förstått?

Om ingen någonsin såg, skulle vi drömma om rörliga bilder i färg?
En gåva, blockerad och passerad?
Skulle konst vara försummad utan en åskådare?
Skulle färger existera eller associeras till en känsla?

Hur skulle själen framträda ur ett par ögon som ingen ser?
Vi skulle möta varandra med ett hjärta som ingen ondska skådat
Vi skulle aldrig bli hatade för hur vi ser ut eller vårt ursprung
Vi skulle sträcka fram våra händer och känna värmen

Om ingen någonsin såg, skulle jorden än vara ung —
Ej förstörd av en överflödig bekvämlighet som är onåbar?

Skulle vi frukta en död, då svart ej har någon betydelse?
Hur skulle vi äntra ljuset, då ljuset aldrig existerat?

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En dikt – utan rim, som jag skrev 2010.

For the love of Lilith

She was the beauty in scarlet hair
Dust of roses blushed her cheek
Juice of pomegranate watered her lips

Emerald eyes made him weak

His heart was smitten with desire
Lusty grapes crowned his thirst
Fiery glow filled his chamber
She loved til’ virtue burst

Devoured by the soil of profanity
Luster of pearls and mind was drained
Waves of fire cursed the end
Serpent in disguise and spirit gained

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Below the grieving moon

From midnight hour, howl be heard
Ye have come, death and his bride
Reeking lusts of sodomized wounds
Thou art the seducer by my side

As they saw, I could not see
Fatal sun, destruction beam
Roaring hunger into oblivion
Decieving light, ne’er as it seem

From midnight hour, hollow be free
Ye who seized the rain, pretend to cry
Shrieking souls of eternal fall
Thou art death in its grievous eye

As they felt, I could not feel
Ye who harvest the grain, pretend to run
Swooning prey into mirage
As they lov’d, I loved none

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Ursprungligen från en dikt jag skrev 2009, med originaltitel — “Full moon”,
men det finns inte så mycket av den gamla dikten kvar i denna jag skrev idag.
När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“Funeral in Carpathia” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth