I en klänning av rosor
Ett väldoftande fängelse ilar
Hemliga drömmar vacklar och brister
Livets röda svall vilar
Bladen hänger tunga
Släpper taget och faller
En naken stjälk av törn
Kramar fast som galler
Sprider gift i glömskans sår
Blodet kokar i evig brand
En ström av falska minnen
Lämnar längtans hand
© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved
It started out with a kiss in a scene
A silent dream in black and white
Beauty brought silver to the screen
With eyes that sparkled so bright
Then it was the expected senses that mattered
And the new dream became a coloured noise
Leaving the old silver tattered
And beauty was lost without a voice
© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved
(A poem I wrote as a tribute to Louise Brooks)
Woods of silver, a hidden sight
Lures behind the trees
Among the shadows of night
A silent roar in a breeze
Mountains of silver, a frozen howl
A call to others of his kind
To share his nightly prowl
But no one to find
Eyes of gold, a stolen tear
Colours the ground red
A cry he can not hear
Now everyone is dead
© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved
Här står jag i ett hål med fötter av stenar
Min kropp smyckas som ett träd
Tyngden sänker mig längre och längre ner
Mitt hjärta luras in i en dödlig fälla
Röda blommor färgar min svartvita mardröm
Jag är dömd utan att kunna fly
Hålet växer och blir mitt hem
Nere i mörkret förlorar jag min själ
© 2013 Varja Linnea Askeland all rights reserved
Om ingen någonsin såg, skulle skönheten än vara ung —
Ej fläckad av ett bedrägligt ideal som är onåbar?
Om ingen någonsin såg, skulle vi bära masker för att dölja?
Stå naken, generad och förnedrad?
Skulle vi mot solen kisa eller mörkret befara?
Skulle skönhet vara ett begrepp vi hade förstått?
Om ingen någonsin såg, skulle vi drömma om rörliga bilder i färg?
En gåva, blockerad och passerad?
Skulle konst vara försummad utan en åskådare?
Skulle färger existera eller associeras till en känsla?
Hur skulle själen framträda ur ett par ögon som ingen ser?
Vi skulle möta varandra med ett hjärta som ingen ondska skådat
Vi skulle aldrig bli hatade för hur vi ser ut eller vårt ursprung
Vi skulle sträcka fram våra händer och känna värmen
Om ingen någonsin såg, skulle jorden än vara ung —
Ej förstörd av en överflödig bekvämlighet som är onåbar?
Skulle vi frukta en död, då svart ej har någon betydelse?
Hur skulle vi äntra ljuset, då ljuset aldrig existerat?
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
En dikt – utan rim, som jag skrev 2010.
She was the beauty in scarlet hair
Dust of roses blushed her cheek
Juice of pomegranate watered her lips
Emerald eyes made him weak
His heart was smitten with desire
Lusty grapes crowned his thirst
Fiery glow filled his chamber
She loved til’ virtue burst
Devoured by the soil of profanity
Luster of pearls and mind was drained
Waves of fire cursed the end
Serpent in disguise and spirit gained
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
From midnight hour, howl be heard
Ye have come, death and his bride
Reeking lusts of sodomized wounds
Thou art the seducer by my side
As they saw, I could not see
Fatal sun, destruction beam
Roaring hunger into oblivion
Decieving light, ne’er as it seem
From midnight hour, hollow be free
Ye who seized the rain, pretend to cry
Shrieking souls of eternal fall
Thou art death in its grievous eye
As they felt, I could not feel
Ye who harvest the grain, pretend to run
Swooning prey into mirage
As they lov’d, I loved none
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
Ursprungligen från en dikt jag skrev 2009, med originaltitel — “Full moon”,
men det finns inte så mycket av den gamla dikten kvar i denna jag skrev idag.
När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“Funeral in Carpathia” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth
Mystisk, brutal, verklig
Abstrakt, målande, märklig
Harmlös?
Jungfru, lekar, sköra
Löfte, syfte, smöra
Fruktbar?
Tårögd, barfota, naken
Blodig, rädd, vaken
Bräcklig?
Hjärta, smycka, drömmar
Smärta, lycka, ömmar
Bedjande?
Krämpor, tar, känner
Själ, ger, bränner
Kärlek?
Ord, sorg, ros
Lögn, bitter, os
Avsked?
Lag, straff, mening
Gömma, glömma, rening
Rättvisa?
Kopierar, konstruerar, skjuter
Skrattar, pekar, njuter
Barmhärtig?
Förråda, förnedra, förneka?
Aldrig!
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
En dikt jag skrev 2007.
Du kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick du känna kärlek från din mor
Du föddes hatad av din egen far
Du blev slav under skuggan av din bror
Svartsjukan förblindade, synden drack ditt liv
Du brände ner ditt hem och allt inom
Du brände ditt blod till grunden
Du lämnade livet och vände dig aldrig om
Säg hur ond och död du är
Historien tog ej slut där
Trappor skapades och du började klättra
Svart blev blodet på dina livlösa händer
Försent att vreden bättra
Uppriven av hat, oförmögen att älska
Gömde du dig från din skam
Trädet blev ditt hem i hundratals år
Lämnad att förmultna i helvetets damm
Hon kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick hon känna kärlek från sin mor
Hon föddes älskad av sin tid
Du blev slav under hennes hjärta av klor
Hennes värme rann genom din döda kropp
Hennes ljus bar din natthimmel kär
Hon växte upp under ditt träd
Utan att känna till ditt begär
Hon blev din drottning
Jakten blev er nattliga lek
Hon fann ett hjärta i dödens bröst
Gav det liv och gav det kärlek
Ej länge fick det vara
Du var en synd hon fick sona
Ditt hjärta blev till aska
Hennes skrik släcktes utan att skona
Du bar det som fanns kvar
Till en grop under ditt träd
Där ni levde och där ni älskade
Sveptes i en gyllene pläd
Uppriven av sorg, oförmögen att glömma
Gömde du dig från ditt sår
För din drottning du ej kunde skydda
Trädet blev ditt hem i hundratals år
Lämnad att stelna, lämnad att dö
Inget träd står längre kvar
Du är glömd i en tid
Med ett otal många trappsteg kvar
Aldrig känna frid
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
En kort diktberättelse jag skrev 2007.
O’er silver lake dwells an angel in mud
The serpent craved thee alone to drain
Thou art ne’er free from thine own blood
Third circle of hell wilt thou gain
Hands are cold and dying
Drawing down the venom of dismiss
Unearthly mother ne’er ease the crying
Defile thy grace with deceiving kiss
Shrieking souls devoured and caught
From the deepest core of plea
Woe unto thee for the war thou forgot
And silver becomes thee.
© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved
När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“The Rape and Ruin of Angels” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth
Poetry and Artwork 