Om ingen någonsin såg

Om ingen någonsin såg, skulle skönheten än vara ung —
Ej fläckad av ett bedrägligt ideal som är onåbar?

Om ingen någonsin såg, skulle vi bära masker för att dölja?
Stå naken, generad och förnedrad?
Skulle vi mot solen kisa eller mörkret befara?
Skulle skönhet vara ett begrepp vi hade förstått?

Om ingen någonsin såg, skulle vi drömma om rörliga bilder i färg?
En gåva, blockerad och passerad?
Skulle konst vara försummad utan en åskådare?
Skulle färger existera eller associeras till en känsla?

Hur skulle själen framträda ur ett par ögon som ingen ser?
Vi skulle möta varandra med ett hjärta som ingen ondska skådat
Vi skulle aldrig bli hatade för hur vi ser ut eller vårt ursprung
Vi skulle sträcka fram våra händer och känna värmen

Om ingen någonsin såg, skulle jorden än vara ung —
Ej förstörd av en överflödig bekvämlighet som är onåbar?

Skulle vi frukta en död, då svart ej har någon betydelse?
Hur skulle vi äntra ljuset, då ljuset aldrig existerat?

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En dikt – utan rim, som jag skrev 2010.

For the love of Lilith

She was the beauty in scarlet hair
Dust of roses blushed her cheek
Juice of pomegranate watered her lips
Emerald eyes made him weak

His heart was smitten with desire
Lusty grapes crowned his thirst
Fiery glow filled his chamber
She loved til’ virtue burst

Devoured by the soil of profanity
Luster of pearls and mind was drained
Waves of fire cursed the end
Serpent in disguise and spirit gained

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Below the grieving moon

From midnight hour, howl be heard
Ye have come, death and his bride
Reeking lusts of sodomized wounds
Thou art the seducer by my side

As they saw, I could not see
Fatal sun, destruction beam
Roaring hunger into oblivion
Decieving light, ne’er as it seem

From midnight hour, hollow be free
Ye who seized the rain, pretend to cry
Shrieking souls of eternal fall
Thou art death in its grievous eye

As they felt, I could not feel
Ye who harvest the grain, pretend to run
Swooning prey into mirage
As they lov’d, I loved none

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Ursprungligen från en dikt jag skrev 2009, med originaltitel — “Full moon”,
men det finns inte så mycket av den gamla dikten kvar i denna jag skrev idag.
När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“Funeral in Carpathia” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth

Lidelse

Mystisk, brutal, verklig
Abstrakt, målande, märklig

Harmlös?

Jungfru, lekar, sköra
Löfte, syfte, smöra

Fruktbar?

Tårögd, barfota, naken
Blodig, rädd, vaken

Bräcklig?

Hjärta, smycka, drömmar
Smärta, lycka, ömmar

Bedjande?

Krämpor, tar, känner
Själ, ger, bränner

Kärlek?

Ord, sorg, ros
Lögn, bitter, os

Avsked?

Lag, straff, mening
Gömma, glömma, rening

Rättvisa?

Kopierar, konstruerar, skjuter
Skrattar, pekar, njuter

Barmhärtig?

Förråda, förnedra, förneka?

Aldrig!

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En dikt jag skrev 2007.

För min Vidar och hans Henriette

Du kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick du känna kärlek från din mor
Du föddes hatad av din egen far
Du blev slav under skuggan av din bror

Svartsjukan förblindade, synden drack ditt liv
Du brände ner ditt hem och allt inom
Du brände ditt blod till grunden
Du lämnade livet och vände dig aldrig om

Säg hur ond och död du är

Historien tog ej slut där
Trappor skapades och du började klättra
Svart blev blodet på dina livlösa händer
Försent att vreden bättra

Uppriven av hat, oförmögen att älska
Gömde du dig från din skam
Trädet blev ditt hem i hundratals år
Lämnad att förmultna i helvetets damm

Hon kom till världen ur dödens hål
Aldrig fick hon känna kärlek från sin mor
Hon föddes älskad av sin tid
Du blev slav under hennes hjärta av klor

Hennes värme rann genom din döda kropp
Hennes ljus bar din natthimmel kär
Hon växte upp under ditt träd
Utan att känna till ditt begär

Hon blev din drottning
Jakten blev er nattliga lek
Hon fann ett hjärta i dödens bröst
Gav det liv och gav det kärlek

Ej länge fick det vara
Du var en synd hon fick sona
Ditt hjärta blev till aska
Hennes skrik släcktes utan att skona

Du bar det som fanns kvar
Till en grop under ditt träd
Där ni levde och där ni älskade
Sveptes i en gyllene pläd

Uppriven av sorg, oförmögen att glömma
Gömde du dig från ditt sår
För din drottning du ej kunde skydda
Trädet blev ditt hem i hundratals år

Lämnad att stelna, lämnad att dö

Inget träd står längre kvar
Du är glömd i en tid
Med ett otal många trappsteg kvar
Aldrig känna frid

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

En kort diktberättelse jag skrev 2007.

Angel of tears

O’er silver lake dwells an angel in mud
The serpent craved thee alone to drain
Thou art ne’er free from thine own blood
Third circle of hell wilt thou gain

Hands are cold and dying
Drawing down the venom of dismiss
Unearthly mother ne’er ease the crying
Defile thy grace with deceiving kiss

Shrieking souls devoured and caught
From the deepest core of plea
Woe unto thee for the war thou forgot
And silver becomes thee.

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“The Rape and Ruin of Angels” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth

Grave poetry

For thou my heart is dark
Forbidden dreams of pagan dance
Before the standing stones
Reveal the ritual of trance

For thou my heart is lure
Enticing pearls of moonlight
Before the infernal swine
Thrill, kill the sinful rite

For thou my heart is strong
Cradle cry and grave mourn
Before the anguished reflection
Reality to all is born

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

När jag skrev denna dikten lyssnade jag på, och blev inspirerad av:
“Summer dying fast” av Cradle of Filth, från albumet Midnight in the Labyrinth.

Krossat glas

När du känner att slutet är nära
Ställs du inför ditt ödes fördärv
En sista prövning av din styrka
Då du beslutar snabbt utan en nerv

När du känner att slutet är här
Upplever du en final av något slag
En plötslig klockas höga signal
Då du vaknar upp och möter en ny dag

När du känner att slutet är över
Hoppas du att livet finns kvar
En tacksamhet du inte snart glömmer
Då du förstår varför du bördan bar

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

The plague of insanity

What happened in the place of vicious laughter?
A blasphemy lingers in despair
Empty glasses, empty faces
I shall never gasp for air

What happened in the souls of mankind?
A solid rage awoke within
Eyes are blind, all are monsters
I shall never relate to my skin

What happened in the act of God?
A plague devoured all of humanity
Madness was real, bad became worse
I shall never return into this insanity

What happened to the sense of sanctuary?
A love more sound than a mothers embrace
Mortified to the end, victimized by truth
I shall never forget his honest face

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved

Denna dikt specialskrev jag för serieromanen ‘The suffering kind’
av Hanna Beatrice Norgren

Döden, vilan, födelsen

Ljusa dag så sen
Frusna sinnen att viga
Bortom skyms ett sken
Du kära sol stiga

Fria träd så fången
Fallna löv blir röda
Från dina nakna grenar viner sången
Du kära död föda

Mörka natt så blek
Fallen dag att locka
Lyser upp min stora ek
Du kära måne tjocka

Levande träd så mager
Frusen tid ta slut
Vilan stilla och drömmen fager
Du kära liv slå ut

© 2012 Varja Linnea Askeland all rights reserved